Tiden inträffade

Hej! 
Uppdateringen går som tidigare inlägg lyder "sakta med säkert framåt".. 




När jag var 15år skaffade jag Bilddagboken.. De kommer ni väl ihåg? De som kom efter Lunarstorm, MSN och Efterfesten, (eller var de innan Efterfesten kanske? Ahja, skitsamma) innan Facebooks tid i alla fall! 
Bilddagboken var policyn att man skulle ladda upp minst en bild varje dag och helst fler om så var möjligt! Så varje dag i ungefär 2år la jag upp minst en bild om dagen.. Bilddagboken som i nutid heter "Dayviews" har fantastiskt nog samtliga bilder kvar och trots att jag inte varit inloggad sen 2010 så finns lösenordet kvar.. Nu kan man dock se bilderna även om man ej är inloggad, ingen sekretess där.. Men och andra sidan, det är internet! Inget har säker sekretess här! Nåväl, i förra veckan kom vi i samtal om vad vi gjorde för några somrar sedan och då slog det mig.. "Men jädrar, jag har ju bilder på bilddagboken därifrån".. Och visst hade jag väl det! Himla roligt att gå igenom gamla bilder som blir till minnen på de sättet!  

Det var framförallt 2 bilder som jag såg som fastnade... Två bilder som är tagna 2005 och 2006 (tror jag). Jag minns det så väl...  Jag och Vickan var på väg till Hannes en varm sommardag för att bada, självklart tog vi genvägen nere vid älven för att spara lite tid.. Tur att vi skulle bada säger jag, för när Vickan traskade framför mig med sina "flipp-flopp" och trampade rakt i en lerpöl som  liksom "floppade" upp rakt på mig som gick bakom! Haha!  

Eller den andra bilden, första sommaren efter jag träffade David. Jag kan inte förstå hur man i då tid kunde tycka att man var så tjock.. Men det hör nog till? Varje ungdom (framförallt tjejer!) tycker väl det, när de på riktigt är väldigt fina och långt ifrån tjocka... 

Frågan är nu... Kommer jag om 10år säga de samma om mig i dag? "Oj va smal jag var 2016?" Knappast, det hoppas jag inte, för det betyder att jag är x-antal kilo tyngre då! Haha!! 
Vad hände? Förhållandet drog i gång och sambolivet började... Tiden då kärleken kom före allt annat, tiden man började med preventivmedel, kvällarna bestod av chips och bara massa mys.. Träning? De var ingenting man prioriterade då inte.. Plus att jag i samma veva skadade foten och blev borta från träning i ca2år.. 
De va tiden som hände kan man dra en slutsats på... 

Så njut av livet medan ni kan!! Man vet trots allt aldrig hur de kan vända från den ena stunden till den andra! Livet är trots allt en fest! Jag älskar varje del av den, även om vissa dagar är otroligt påfrestande på jobbet, men med fantastiska kollegor så fixar vi det!! Jag har väldigt roligt på jobbet i nuläget, med glad och positiv personal försöker vi få våra sjuka patienter till något bättre!! 

Glädje till livet! 
Du är bra som du är! 

Kommentera här: